Kan man lära sig att acceptera sig själv?

Alla människor känner rädsla, sårbarhet och otillräcklighet. Skillnaden mellan en stark person och en lite svagare sådan är att den förre accepterat dessa känslor och bejakat dem i sin vardag. En stark person vet att rädsla är en del av livet och hen vet att saker och ting inte alltid går som smort. Den lite svagare personen – du, och jag och de flesta av oss – strävar alltid efter att bli bättre, vi jobbar kanske mot perfektion och kan därför aldrig bli riktigt nöjda. Detta av den enkla anledningen att man inte kan bli perfekt.

Kort och gott: vi måste lära oss att acceptera oss själva som vi är och vi måste lära oss att de brister vi har – alla har brister! – är de som till mångt och mycket gör oss kompletta och unika.

Hur vore det om alla såg likadana ut och betedde sig likadant? Att sträva efter perfektionsim är i många fall att försöka skydda sig själv och sina egentliga känslor; man har ofta växt upp med att varje liten prestation ska bedömas och betygsättas. Därför fortsätter man i vuxen ålder med att jaga perfektionism och detta är i de flesta fall enbart ett sätt att jaga bekräftelse från andra. Kvar ligger osäkerheten, rädslan och känslan av otillräcklighet under den perfekta skölden. Man söker en bekräftelse från andra som i slutändan blir hämmande för sin egen utveckling och sitt egna välmående.

Man måste våga vara operfekt i sitt liv, man måste inse sina egna begränsningar och man måste inse att alla andra också har saker och ting i sina personligheter och i sina liv som inte är helt perfekta. En bra övning som man kan göra i det här fallet och för att träna upp sig i att acceptera sig själv är följande.

Under morgonen: Börja dagen med att säga högt till dig själv att du duger. Jag duger! Säg det och du kommer att möta dagen på ett bättre sätt; oavsett vad som blir gjort och vad som fortfarande ligger kav i malpåsen (men som kommer att göras under en annan dag).

På kvällen: Gå igenom din dag och säg till dig själv – återigen – att du duger. Våga erkänna att du kanske känt dig rädd, att du känt dig sårbar och att du kanske misslyckats med något. Men – se på samma gång till att du faktiskt tagit dig igenom dessa olika prövningar. Du är alltså en stark människa, en människa som är värd att uppmärksammas, respekteras och älskas – både av dig själv och av andra.