Det finns en bild av oss svenskar ute i världen som ett ganska nedstämt folk, med hög självmordsfrekvens, som tänker ut filmer om döden medan vi skalar potatis och gråter ned i diskbänken. Vi som bor i Sverige kan förstås ha svårt att känna igen oss i detta, men många som rest runt i världen och träffat människor från andra kulturer kan ändå bekräfta att vi svenskar, i alla fall på hemmaplan, är ett ganska allvarligt folk, som är rädda för att göra och tycka fel, och som snabbt rättar oss efter vad andra påstår medan vi knyter näven i fickan.
Samtidigt kan svenskar på semester bli väldigt omtyckta, eftersom vi när vi reser oftast tar fram våra bästa sidor. Generellt sett är vi svenskar artiga, nyfikna och glada när vi reser utomlands, även till länder med andra kulturer. Det har nog att göra med att vi inte känner oss överlägsna alla andra, utan snarare går in lite försiktigt i nya situationer.
Åter hemma i Sverige glider vi lätt in i samma gamla tankemönster, där det alltid finns något att klaga på, trots att vi grunden har det fantastiskt bra. Varför vi tror att saker ska bli bättre av att vi klagar är höljt i dunkel, men kanske känns det bättre i stunden. Att vi hittar saker att klaga på beror dock sällan så mycket på yttre omständigheter som på oss själva. På hur vi tolkar saker som händer, hur vi känner inför händelser och hur vi reagerar på våra egna tankar.
”Le, och hela världen ler mot dig”, brukar vi få höra. Det är en klyscha, och som alla klyschor innehåller den en hel del sanning (vilket det i sig också är en klyscha att säga. Innehåller verkligen alla klyschor en hel del sanning?). Sant är till exempel att de som försöker anamma en ljusare världsbild, eller ett ”positivt mindset” som det kan heta i självhjälpsböckerna, börjar också se världen i lite ljusare och klarare färger. Vi slutar upp med att medvetet missförstå alla som tycker olika än oss själva och kan börja tänka i nya, konstruktiva banor. Om du utgår från att alla människor i grunden är ärliga och vänliga så blir livet betydligt lättare och roligare att leva, även om det kanske inte i praktiken är så.
Man får alltså försöka framkalla lite glädje i sig själv, och låta den glädjen generera lite mer glädje. Lite som att trampa igång en cykel; det kan vara trögt i början, men sedan rullar det på och emellanåt kommer en nedförsbacke där du knappt behöver trampa alls. När du märker att du är sur och irriterad, försök att identifiera vad det är som får dig på det humöret. Försök sedan att se samma sak ur en annan, mer positiv vinkel. Om du stör dig på någon företeelse, undvik den i stället för att reta upp dig, vilket kan kännas bra i stunden men bara leder till att ditt humör sjunker.
Det är lätt att hitta saker att glädjas åt i vardagen, när man väl börjat leta efter de sakerna i stället för det som retar upp en. Tänker man efter kanske vi svenskar skulle må bra av att även hemma bete oss som vi gör när vi är ute och reser.