Brukar du känna att du finns till bara för de där skimrande semesterdagarna, när du går från jobbet på fredagseftermiddagen och vet att du inte behöver komma dit igen på fem veckor, och nu jäklar ska det upplevas och njutas så att det räcker för hela året? Du är inte ensam i så fall. För många människor känns vardagen, med jobb, matlagning och tevetittande som en enda lång transportsträcka mot sommaren eller Thailandssemestern, som upplevs som det egentliga livet.
Är det här verkligen sunt? Ska vi göra större delen av våra liv till någon sorts mentala arbetsläger, där vi flitigt knogar på och tittar på Netflixserier för att koppla av en liten stund innan vi lägger oss så vi orkar jobba igen dagen efter? Ska vi bara leva upp under vår lagstadgade semester? Nej, det är så klart helt uppåt väggarna. Tänk på hur folk hade det förr i tiden. Sparade de lycka och njutning till de få dagar om året de kunde ta en paus i arbetet? Naturligtvis inte.
För hundra år sedan arbetade man i stort sett jämnt, de lediga dagarna kunde räknas på ena handens fingrar. Och inte reste man någonstans när man var ledig, till det fanns varken pengar, tid eller infrastruktur. Man hade sin stuga och sin socken som man bodde i tillsammans med sina grannar, och man fick roa sig bäst man kunde. Och det gjorde man. Man ställde till fester så ofta man kom åt, ordnade marknader och auktioner där man samlades i hundratal och gjorde affärer, skrattade, drack och dansade. Man knotade inte på 364 dagar med den där 365:e som enda ljusglimt i tillvaron. Man såg till att åtminstone några gånger i månaden ha någonting att se fram emot.
Kan vi lära oss något av detta? Ja, i denna tid av lättåtkomliga nöjen och förströelser är det lätt att vi
tar dem för givna. Vi behöver inte ha tråkigt en sekund av våra liv, och resultatet blir att hela livet känns lite småtrist. Det är som man brukar säga till barnen; vad vore det för roligt med julafton om det var julafton varje dag?
Vad vi menar är att vardagen behöver bjuda på överraskningar, för att inte kännas som en lång ökenvandring. Och restaurangbesök, teater och bio i all ära, men det är väl ganska sällan de bjuder på några större överraskningar för en vuxen människa? Umgänget med vänner är förstås viktigt för välmåendet, vissa av oss har ett stort socialt behov som måste tillfredsställas. Men det vi menar är att du borde bjuda dig själv på utmaningar i vardagen, något att tänka på som inte är den där hägrande semestern om sju månader.
Det kan vara att lära dig något, till exempel att snickra, spela ett instrument, eller kunna känna igen alla fågelläten. Det man brukar kalla för en hobby. Alltför få människor har hobbies nuförtiden, och det de har är för enkla. Att samla på frimärken stimulerar jägarinstinkten, men hur utvecklande är det egentligen? Vi människor tappar egentligen aldrig förmågan att lära oss något nytt, och det är en drivkraft vi har som inte ska underskattas. Om vi inte ger oss själva utmaningar blir vi frustrerade och rastlösa, och livet känns segt. Inte konstigt att vi börjar tänka på semestern, där mönstret bryts.
Ett jobb ska inte heller vara en plats dit man går för att slå ihjäl timmar medan man sakta bryts ner av tristess. Om du känner att den enda anledning till att du jobbar är att du ska få semester några veckor om året, då bör du försöka byta jobb. Lär dig något nytt, eller byt arbetsplats till ett ställe där du gillar dina kollegor och dina arbetsuppgifter, och där jobbet blir en utmaning. Där du inte hela tiden sneglar på klockan för att se när det är dags att gå hem.
Låt semestern bli rimlig. En stund för avkoppling och kanske lite sol och bad. En period där du har möjlighet att göra precis vad du vill, vare sig det är att slappa eller resa. Låt den inte blir en projektionsyta för hela livet. Risken är stor att du blir besviken om semestern är den enda ljusglimten i en annars grå tillvaro. Sätt färg på resten av livet i stället, hitta utmaningar och njut av att livet går sin gilla gång.